Kraftverksorterna

Kraftverksorterna. I samband med Sveriges utbyggnad av vattenkraften i Lule älv skapades flera tillfälliga samhällen som efter att kraftverksbyggena var klara övergavs och revs. De största kraftverkssamhällena var Messaure (1957-78) och Harsprånget (1918-23, 1945-54). Ett fåtal av kraftverksorterna blev dock kvar, däribland Porjus som började byggas 1910.

Porjus

Porjus kraftverk byggdes under åren 1910-15. Under bygget uppstod ett samhälle på platsen som dock redn tidigare var bebodd. Ett provisoriskt samhälle byggdes upp. Det var tänkt att bestå bara under anläggningsperioden, som beräknades till fyra år. Allt fler funktioner tillkom för att snabbt täcka behoven för anläggningsarbetare och tjänstemän. Resultatet blev ett i vissa delar välplanerat samhälle. En plats för Vattenfallsstyrelsen stod för såväl bostäder som annan service. I andra delar bestod orten av oreglerad kåkbebyggelse.

Precis som de flesta andra kraftverkssamhällena skulle samhället enligt planen avvecklas efter kraftverkets färdigställande. Men Porjus blev kvar. På platsen byggdes också ett smältverk åren 1917-1919. AB Porjus Smältverk som tillverkade tackjärn, stål och ferrolegeringar hade 100 anställda år 1921. Samma intressenter drev också A. Karlsson Metall & Maskin AB som drev ett ferrolegeringsverk i Trolhättan med 30 anställda är 1921. Senare tycks verksamheten i Porjus ha köpts av Riddarhytte AB och underordnats Gisslarbo bruk. Exakt när verksamheten lades ner är oklart men sannolikt drevs verksamheten inte speciellt länge.

1920 fanns det 1 650 invånare och 10 år senare hade befolkningen minskade till 916 år 1930. 1940 hade befolkningen ökat igen till 1 144 för att 1950 vara 1 197. 1960 hade befolkningen minskat igen. Nu till 924 invånare. Därefter har befolkningen stadigt minskat. 1970 var antalet invånare 616, 1980 var det 591, 1990 512, 2000 325, 2010 328 och 265 invånare år 2020. 2023 hade befolkningen minskat ytterligare till 258. I Porjus finns skola, kyrka, sporthall, kiosk, bensinstation, affär och golfbana

Åren 1971–1982 byggdes den nya kraftstationen. Det gamla kraftverket blev sen ett museum.

Harsprånget

Harsprångets kraftverk började byggas 1919 men på grund av första världskriget avbröts bygget år 1922. Hela platsen och det samhälle som byggts upp övergavs helt. Först 1945 återupptogs bygget och då byggdes ett nytt samhälle upp på en närliggande plats.

Under byggnadstiden 1945-54 av kraftverken Harsprånget och Ligga återanvändes de vid första världskriget uppförda bostäderna. Denna del av samhället kallades allmänt ”Gamla”. 1945–1952 uppfördes den nyare delen halvannan kilometer norrut; ett provisoriskt samhälle för större delen av arbetsstyrkan som kom att bestå av 1 100 man som mest.

I Harsprångets samhälle fanns sjukstuga, två skolor, två affärer, tidningskiosk, brandstation, badhus, restaurang, matsal för 600 personer och en kyrka. Befolkningen var cirka 2 000 personer när den var som störst.

Messaure

Messaure kraftverk började byggas 1957 och stod klart 1963. Samtidigt byggdes också samhället Messaure upp. Det kom att vara delvis bebott fram till 1983.

Kontor och verkstäder etablerades på älvens södra sida där även den nedsprängda maskinstationen skulle byggas. Samhället kom att anläggas på södersluttningen på älvens norra sida. I den norra delen av samhället låg mässområdet tillsammans med huvuddelen av de provisoriska flerfamiljshusen. Totalt uppfördes 178 lägenheter i flerfamiljshus för tjänstemän och mer kvalificerade arbetare samt deras familjer. I östra delen av samhället fanns ett område med 80 egnahem och 20 bungalows. I den västra delen av samhället uppfördes 32 ungkarlsbaracker med enkel- eller dubbelrum. Dessutom byggdes 21 byggnader för administration, kyrka, sjukstuga, skola, lekskola, bibliotek och tvätteri.

Som mest kom 2 300 personer att bo i samhället som blev Vattenfalls största provisoriska samhälle.1960 var befolkningen 1 260 personer, 1965 456 och 1970 217 personer.

Efter att Messaure kraftverk var färdigbyggt kom samhället i Messaure att användas som bostadsområde för flera följande utbyggnader i stora och lilla Lule älv. De andra kraftverken var Seitevare ( byggdes 1963-68), Satisjaure (1963-68), Vietas (1965-73), Suorvamagasinet (1966-73), Parki (1967-72), Akkats (1970-76), Ritsem (1969-78) och Randi (1971-78).Först 1980 var egnahems- och familjebostäderna tömda. Under utbyggnaden av Messaure med ett tredje aggregat mellan 1980 och 1983 utnyttjades delar av ungkarlsboendet för arbetsstyrkan. Efter att verksamheten på orten upphört fraktades husen bort men gatunätet fanns kvar länge.

Läs mer:

• Malmberget och övergivna gruvorter
• Kultursatsningar allena räddar inte en ort – Ställberg
• Vapenhandlaren i Idkerberget
• TGOJ – Grängesbergsbolagets Järnväg, del 1
• TGOJ – Grängesbergsbolagets Järnväg, del 2
• Gruvorten som blev en skidort – Idre
• Utvecklingen i övergivna samhällen och byar
• Övergivna orter i Sverige