Malmberget och övergivna gruvorter

Malmberget är på väg att försvinna som ort. Det beror på att samhället ligger ovanpå gruvområdet och rasrisken gör att gruvbolaget tvingats riva eller flytta samtliga byggnader på orten. Själva Malmberget är dock inte den första orten som övergetts i området utan det finns flera övergivna gruvorter.

Nautanen

Den första orten som övergavs var Nautanen som låg 8 km nordost om Koskullskulle. Nautanens kopparfält upptäcktes hösten 1898, då malmletaren Lars Bengtsson Björkqvist under sina försök att hitta guld fann att Nautanen måste innehålla både järn och koppar. Med hjälp av intressenter skedde där provborrningar.

År 1900 bildades Nautanen Kopparfält AB med affärsmannen C.A Govenius från Piteå som finansiär. Henrik Wennerström, tidigare direktör vid Bergverks AB Freja i Koskullskulle, anställdes som direktör i Nautanen Kopparfält. En väg byggdes från Kirunavägen vid Muorjevaara till Nautanen. 120 man anställdes och samhället växte till ungefär 400 personer. Samhället hade bostäder, skola, affär och ett Folkets hus. Kopparpriset sjönk därefter, vilket ledde konkurs för Nautanens Kopparfält AB 1908, varefter byggnaderna monterades ned. Samhället övergavs därefter och revs slutligen 1917.

Tingvallskulle

Carl Johan Tingvall lät 1736 göra den första undersökningen av malmfyndigheterna i nuvarande Malmberget och fann därvidlag fyndigheten vara mycket god. Eftersom han själv saknade medel för att bedriva gruvdrift gav han 1738 sitt privilegium till Abraham Steinholtz. Den brutna malmen från Tingvallskulle fraktades med renar och ackja till Meldersteins Bruk vid Råneälven. Brytning i större omfattning skedde efter att malmbanan färdigställdes. 1892–1893 byggde AB Gellivare Malmfält (AGM) ett stickspår från Malmbergets järnvägsstation till brytplatsen Tingvallskulle.

Samhället i Tingvallskulle som låg väster om Vitåfors uppkom i och med att ett sovringsverk uppfördes på platsen 1911 och kort därpå byggdes 13 lägenheter för arbetarna. Så småningom flyttade även barnfamiljer dit och samhället fick genom malmbanan järnvägsförbindelse med Malmberget. Tågförbindelsen till Malmberget fanns kvar till 1950 då den ersattes med en busslinje. Sovringsverket stängdes 1939, men Tingvallskulle fanns kvar som bostadsort fram till slutet av 1950-talet.

Robsam

Robsam var en gruvort som låg mellan Dennewitz och Vitåfors. Det var en mindre ort som fortfarande tycks ha haft några hus 1963. Övergavs förmodligen samtidigt som Dennewitz åren 1965-68.

Dennewitz

Dennewitz som låg 3 km utanför Malmberget mellan den sistnämnda orten och Koskullskulle byggdes upp av LKAB som då var ett dotterbolag till AB Gellivare Malmfält under slutet av 1800-talet, Orten byggdes i anslutning till Dennewitzgruvan i samband med gruvnäringens expansion och som mest bodde cirka 800 personer där. Ett hundratal lägenheter uppfördes i samhället mellan 1907 och 1908. Dennewitz hade såväl skola som mataffär. 1950 hade orten 441 invånare, 1960 424 och 1965 226. Den sista familjen lämnade Dennewitz nåt eller några år 1968. Därefter avvecklades orten samma år på grund av rasrisk. Samtliga byggnader på orten revs.

Vitåfors

Malmbrytningen i Vitåfors inleddes 1905 av AB Gellivare Malmfält (AGM). När anrikningsverket byggdes 1914 uppfördes 24 lägenheter för arbetarna, men samhället fick aldrig några servicefunktioner. Vitåfors järnvägsförbindelse med Malmberget via Koskullskulle och med Tingvallskulle.1918 färdigställdes ytterligare ett anrikningsverk och en gruvstuga.

År 1927 byggdes ett modernare sovringsverk och Vitåfors visade sig vara ett högproduktivt gruvområde; redan efter några år producerades 133 ton malm per dagsverke. Vitåfors blev det ledande anrikningsverket som kunde producera så gott helt fosforfri järnmalm och på 1950-talet producerades omkring 1 000 ton per skift. 1942 beslöt LKAB att bygga en ny förädlings– och uppfordringsanläggning i Vitåfors och 1956–1960 byggdes ett nytt verk.

På 1950-talet lades alla verk och uppfordringar ned i Malmbergsgruvan och Koskullskullegruvan. Stora Malmlagret, Kaptenslagret, Dennewitz och Koskullskulle sammanbands genom gruvgångar med en central uppfordring i Vitåfors. I samband med det försvann bostadsområdet i Vitåfors och de sista invånarna flyttade bort 1964. Numera är Vitåfors ett rent industriområde med anrikningsverk och andra anläggnngar. Malmen transporteras via järnväg till Gällivare och Malmbanan.

Malmberget

Malmberget som ort började byggas kring 1888 då järnvägen stod färdig till platsen för gruvan. Detta då den ökade brytningen innebar en större efterfårgan på arbetskraft. Den tidiga bebyggelsen var oordnad men 1894 gjordes stadsplan. Den godkändes dock först 1899 men det dröjde ytterligare nästan 10 år, till 1908, innan byggnation kom igång. År 1900 hade samhället 5 320 invånare, 1960 9 053 och 1965 hela 10 593. Med tiden växte samhället och nya stadsplaner skapades. 1908 skapades Malmbergets municipalsamhälle som upphörde först 1959. Under 1950-talet och 1960-talet växte samhället mycket kraftigt. År 1962 avvecklades järnvägen och järnvägsområdet.

AB Gellivare Malmfält köptes 1908 av Trafik AB Grängesberg-Oxelösund (Gränges). Köpet innefattade även dotterbolaget LKAB. Staten blev 1907 delägare i LKAB men först 1957 köpte de ut Gränges. I samband med detta avvecklades bolaget AGM och LKAB övertog all gruvbrytning. Redan 1950 hade dock LKAB köpte Bergverks AB Freja som drev gruvan i Koskullskulle. Gruvan i Koskullskulle lades ner 1976.

1970 var invånarantalet 10 315 och 10 år senare var det 10 428. på 1970-talet började dock delar av samhället att tömmas på invånare och rivas på grund av gruvans expansion. Smahället delades i praktiken i två delar år 1971 på grund av gruvbrytningen. 1974 flyttades Allhelgonakyrkan. Det började diskuteras att hela samhället borde utrymmas men LKAB vill att männiksor skulle bo kvar ytterligare ett antal år. Men gruvan svalde atl mer och det blev med tiden fler och fler områden och byggnader som fick rivas. 1990 had befolkningen minskat till 8 358, 2000 var det 6 555 invånare kvar och 2010 5 590.  Befolkningen har i huvudsak flyttats till Gällivare men också till Koskullskulle.

Avvecklingen

Mark- och miljödomstolen vid Umeå tingsrätt beslutade 2015 om en avvecklingsplan för Malmberget. Samma år delades orteen i två, Malmberget och Malmberget östra. Två år senare lade  LKAB fram en avvecklingsplan. Åren 2017–2018 flyttades ett 30-tal bostadshus flyttats som tungtransporter med lastbil omkring sju kilometer från Malmberget till området Solbacken i Koskullskulle.  2020 fanns 500 invånare kvar i Malmberget (2023 drygt 300) och nästan 400 i Malmberget östra (drygt 200 år 2023). År 2022 lade LKAB fram en uppdaterad avvecklingsplan. Tömningen och rivningen av orten beräknas vara klar 2032.

Koskullskulle

Koskullskulle är idag den enda kvarvarande orten i Malmbergsområdet (Gällivare malmfält). Gruvan började brytas ordentligt först 1897 när Bergverks AB Frej bildades av Frans Kockum i Malmö och Eisenwerk Witkowitz AG i Österrike som från 1910 ägdes av familjen Rothschild.

1960 fanns cirka 1 600 invånare i Koskullskulle vilket hade minskat till 1 072 år 2000 och drygt 800 år 2015. Därefter har invånarantalet ökat igen på grund av avvecklingen av Malmberget och 2020 fanns det 1 193 boende på orten och 2023 hela 1 216 personer.

Läs mer:

• Kultursatsningar allena räddar inte en ort – Ställberg
• Vapenhandlaren i Idkerberget
• TGOJ – Grängesbergsbolagets Järnväg, del 1
• TGOJ – Grängesbergsbolagets Järnväg, del 2
• Gruvorten som blev en skidort – Idre
• Utvecklingen i övergivna samhällen och byar
• Övergivna orter i Sverige