Normaliseringen av högeråsikter i vänsterns medier

Normaliseringen av högeråsikter i vänsterns medier. I ett bra inlägg på sin blogg skriver Stefan Bergmark om normaliseringen av högeråsikter i några av vänsterns tidningar, Flamman och ETC:

Flamman bjuder hem läsarna till Anna Nachman, Ann Heberlein och Inas Hamdan. Även Dagens ETC har tidigare gjort uppmärksammade personintervjuer med högerprofiler som Alexander Bard och Ivar Arpi. Men den avgörande frågan är inte vem som får komma till tals i vänsterpressen, utan vems verklighetsbeskrivning som får stå oemotsagd.

[…]

Det är inga identiska fall. Heberlein har lämnat sin tidigare politiska hemvist, Nachman försvarar fortfarande en rad kontroversiella ståndpunkter och Hamdan är journalist snarare än politisk debattör. Men reportagen förenas av ett grepp: bakom den offentliga konflikten finns en människa som förtjänar att bli förstådd.

Så långt är det svårt att invända. Problemet uppstår när förståelsen riskerar att ersätta granskningen – och när de intervjuades beskrivningar av konflikterna får bestämma vilka frågor som ställs.

Detta är nånting som jag många gånger kritiserat. Genom att okritiskt intervjua högerpersonligheter och ibland till och med låta högerextremister skriva i tidningarna gör vänstertidningarna vänster en otjänst och deltar i spridandet av högerextrema åsikter. De bidrar också till en normalisering av befängda åsikter som att vänstern skulle ha et stort problem med antisemitism, att Israel skulle vara en demokrati att det inte pågår ett folkmord i Gaza, att hård polismetoder skulle minska brottsligheten, att brottslighet skulle vara romantiskt och mycket annat.

Att normalisera högeråsikter

Jag ser inga egentliga problem med intervjun av Ann Heberlein och att hon får skriva i Flamman. Hon säger ju att hon lämnat högern. Men samtidigt litar jag inte speciellt mycket på henne. En människa som byter grundläggande åsikter så ofta som hon är helt enkelt inte pålitliga. Hon har säkerligen goda intentioner och menar allvar men hon har framstår som en kappvändare och det är något som inte inger förtroende.

Intervjun med Inas Hamdan är ett större problem. Detta främst då för att den inte tar upp problemet att hon så vitt vi vet inte alls granskat andra partier på samma sätt som hon granskat Vänsterpartiet.  Henne granskningar av Vänsterpartiet och Palestinarörelsen framstår i alla fall utifrån som ren kampanjjournalistik och propaganda sett utifrån perspektivet att hon själv kallat sig sionist och dessutom försvarar apartheidstaten Israel.

Reportaget med Anna Nachman är mindre problematisk trots att hon uppenbarligen är en människa med mycket problematiska och obehagliga åsikter. Samtidigt anser jag att det inte är rimligt att ha en stor artikel om henne i Flamman då hon uppenbarligen ser nazister som rimliga människor när det utför tydligt antisemitiska aktioner medna vänsterfolk som genomför fredliga protester utan inslag av något judehat fördöms och förtalas. Vänstern behöver inte framställa den typen av människor som nåt trevligt. Det finns andra sionister som exempelvis Anders Carlberg som  är mer intressanta att intervjua i så fall. Då kan vi både få se en sionist som en enskild människa och samtidigt lära oss nåt. Reportaget med Nachman lär oss egentligen ingenting.

Samtidigt innebär alla de tre nämnda exemplen en tydlig normalisering av högeråsikter. Det kan uppfattas som att de beskriver högeråsikter som yta och extremhögeråsikter om acceptabla bara de framställs som journalistiskt arebte eller bakom det faktum att en människa kan vara trevlig även om de har otrevliga och obehagliga åsikter.

Läs mer:

• Kajsa Ekis Ekman och Flamman
• Aretakis saknar relation till Palestinarörelsen
• Aretakis och Gustavsson har gått till överdrift
• Högerextremister som blir vänster är inte att lita på
• Pajasen Andreas Gustavsson och ETC
• En normal vänster?
• ETC lider av ett problem
• De två ledande vänstertidningarna i Sverige har helt tappat det
• Två chefredaktörer blev hotade och gick till rätten
• Ytterligare en polishyllning publicerad i ETC
• Varför intervjuar ETC en av landets sämsta polischefer?
• Vad är vitsen med att intervjua kriminella machomän eller ge dem utrymme?

PS. Bilden i toppen är ett konstverk av Theo van Doesburg.