Automatisering och kapitalism 2

Jag skrev en kritik av en teknikpessimistisk artikel i tidskriften Röda Rummet som jag gav rubriken Automatisering och kapitalism. Det var en genomgång av hur jag som arbetat med automatisering i 30 år av mitt liv upplevt automatisering i industrin. Jag konstaterade att påståendena i Röda Rummet-artikeln som skrevs av Christina Gratorp inte stämde överens med den verklighet jag upplevt.

Min artikel har kritiserats i ett inlägg av httpster (Jesper Nilsson) på Noden Forum som dessförinnan hyllat Gratorps artikel på Noden Forum. Denna artikel är inte ett svar på det utan adresserar på sitt sätt en del brister och utelämnanden i min tidigare artikel. Det gör jag med hjälp av tre intressanta inlägg av Mats Alexandersson på Clartébloggen. Måhända blir det lite kort och summariskt men det går ju bra att också läsa hans inlägg.

• Tekniken, vänstern och kapitalismens utveckling – del 1
• Om tekniken, vänstern och kapitalismens utveckling – del 2
• Tekniken, vänstern och kapitalismens utveckling – del 3

Automatisering

Han skriver bland annat:

En återkommande argumentation inom vissa delar av vänstern hävdar att tekniken ger de så kallade immateriella arbetarna ökad autonomi från kapitalet. Enligt detta perspektiv kan sådana arbetare till slut befria sig helt från kapitalistiska produktionsrelationer och möjligtvis övergå till ett nytt, själv-organiserat produktionssätt, utveckling av gratis Open Source mjukvara till exempel.

Däremot argumenterar andra marxister i analysen av arbetsprocesser inom AI-sektorn en avvikande verklighet. AI-industrin illustrerar den pågående fragmenteringen, urholkningen av yrkeskunskaper (eng. de-skilling) och automatiseringen av arbete – fenomen som är välkända inom marxistiska arbetsprocess studier.

Snarare än att främja ökad autonomi för arbetare, möjliggör spridningen av AI-drivna system att kapitalet alltmer kan verka oberoende av direkt mänskligt arbete. I detta sammanhang är det kapitalet, inte arbetet, som uppnår ökad autonomi, vilket understryker den bestående relevansen av Marx kritik av kapitalistiska produktionsrelationer.

[…]

Förespråkare för en teknologisk omvandling av produktivkrafterna, till exempel Hardt & Negri (Multituden), Srnicek (Inventing the Future), Bastani (Fully automated Luxury Communism), hävdar att den digitala utvecklingen ger immateriella arbetare allt större möjligheter att frigöra sig från kapitalets grepp. I deras argumentation innebär tekniken att arbetare kan skapa egna värden, samarbeta på nya sätt och till och med utmana det traditionella kapitalistiska produktionssättet. Målet blir alltså att alla lönearbetare steg för steg uppnår ökad självständighet, och att de till slut kan bryta sig loss helt från kapitalet och övergå till ett helt nytt, autonomt produktionssätt.

Det andra perspektivet om hur dagens digitala ”maskinsystem” har kidnappats av företagen från Silicon Valley som kontrollerar och styr Internet är till exempel Shoshana Zuboff (Övervakningskapitalismen), Paolo Virno (Multitudens grammatik), Evgeny Morozov (To Save Everything). Yanis Vaorufakis (Technofeudalism) har till och med utvecklat en analys som går ut på att kapitalismen har förvandlats till ett nytt, mer utsugande ekonomiskt system han kallar ” Technofeudalism”.

[…]

I en AI-driven automationsvärld blir denna problematik ännu mer påtaglig. När AI-system tar över även komplexa och kreativa arbetsuppgifter minskar människans roll i produktionen ytterligare. I det yttersta fallet, med fullständig automatisering och frånvaro av levande arbete, skulle kapitalet upphöra att fungera som kapital, eftersom ingen mervärdesproduktion längre är möjlig. Detta utgör ett allvarligt hot mot kapitalismens fortlevnad i en tid av intelligent automatisering.

Det sistnämnda innebär ju att automatisering fungerar mycket bra utan kapitalism. Och det är ju i grunden vad jag hävdar i mitt tidigare inlägg.

Finanskapitalism och exploatering

Samtidigt är detta en av drivkrafterna för att finanskapitalism och rentiärer kommit att dominera kapitalismen i västerlandet och att miljarder människor i andra delar av världen inlemmats i det kapitalistiska produktionssystemet:

Även om digitala plattformar har förändrat hur värde materialiseras består kapitalismens grundläggande logik (produktion av varor med lönearbete som genererar mervärde). Det är kapitalismens kritiker som behöver inse att realiseringen av mervärdet har omformats av den förändrade infrastrukturen och makten från finanskapitalismen. Digitala plattformar har nu blivit ett centrum för kapitalistisk ackumulation på ett nytt sätt.

[…]

Vi kan förstå Marx resonemang så att vetenskap och teknik blir allt viktigare produktivkraft under kapitalismen, vilket minskar den direkta betydelsen av fysiskt fabriksarbete och detta har skapat en föråldrad analys av kapitalismen hos den traditionella västerländska vänstern.

Samtidigt som vi måste behålla kunskapen om de miljarder människor som inkluderats i den kapitalistiska ekonomin, vilka utgör den nya, traditionella arbetarklassen i framför allt Kina och Indien. Men med hänsyn till den oerhörda teknikutvecklingen vi ser i Kina och Indien måste vi i vår framtida analys för att förstå den moderna kapitalismen fokusera på kunskapens och teknikens centrala roll, inte bara på fabriksarbete.

[…]

Detta utgör en central paradox: samtidigt som AI kan tänkas ha en befriande potential för lönearbetare genom att möjliggöra frigjord tid för kreativitet, samhällsengagemang och återhämtning, verkar de rådande kapitalistiska produktionsförhållandena styra mot ökad exploatering av det resterande arbetet samt marginalisering av dem vars arbete kan ersättas. Gränsen mellan arbete och fritid suddas ut i digitala produktionsmiljöer där arbetets temporala och spatiala gränser monteras ned, exempelvis genom gig-ekonomi eller plattformsarbete, där arbetstiden blir fragmenterad och individens tillgänglighet omvandlas till ett implicit tvång.

Just Kinas och Indiens inkludering i det kapitalistiska produktionssystemet är i huvudsak det som lett till ett ökat antal låglönearbetare i världen.  Det är en förutsättning för den kapitalistiska automatiseringen men som jag ser det inte inte ett resultat av den. Och det går att tänka sig en automatisering utan denna utveckling medn det innebär då en automatisering utan kapitalism.

De sista citaten berör också det jag utelämnat i mitt tidigare inlägg. Där såg jag bara till resultatet av automatiseringen i den direkta värdekedjan. Men inte på uppkomsten av låglönearbeten och prekära arbeten i andra samhällssektorer som ju är ett resultat av det kapitalistiska systemet. Utan kapitalism är det dock inte ett resultat av automatisering. Ett sådant samhälle kan ju mycket väl klara sig utan att andra typer av arbeten görs osäkra och med låga löner. Till och med inklusive automatisering av många arbtesuppgifter.

Läs mer:

• Automatisering och kapitalism
• Är sociala medier alltid nåt negativt?
• Problemen med AI

PS. Bilden i toppen är ett konstverk av Vasilij Kandinskij.