Bokmässan – allt mer problematisk

Jag besökte årets bokmässa på torsdagen precis som jag brukar göra. Jag kan konstatera att det numera också är väldigt mycket folk på torsdagar. Förr brukade det vara ganska tomt på förmiddagen men nu var de smockfullt redan från klockan 10. De stora förlagen, glasögonförsäljare och andra prylförsäljare tar också upp en allt större plats.

Nytt för i år var dessutom alla stora dataspelsbolag och dataspelsutbildningar som hade montrar. Det berodde på att mässan i år hade spel som ett tema. Vi kan nog räkna med att de kommer att bre ut sig mer och mer de kommande åren på de små fantasyförlagens och fantasyförfattarnas bekostnad. Den sista någorlunda okommersialiserade delen av allmänhetens bokmässa är på väg att försvinna även den. De stora spelföretagen kommer att ta över. För mig gör detta bokmässan allt mer problematisk. Men det fanns trots allt en del saker som var intressanta.

Språkmodeller och dataspel

Jag lyssnade på två programpunkter om IT-området. En om stora språkmodeller (LLM), det som ofta kallas AI, och en om att skriva om spel.

I den sistnämnda panelen deltog kulturskribenten och spelnörden Myra Åhbeck Öhrman, spelnörden Thomas Sol Sunhede som jobbar på Embracer och har skrivit en bok om den svenska spelindustrin, Jonathan Lundberg från Författarförbundet och  Augustin Erba från Piratförlaget som också är spelnörd. Ärligt sagt var det inte speciellt intressant. 4 personer och 25 minuter är för många personer aletrnativ för lite tid. Det hann liksom inte bli nåt. Och Lundberg som santalsledare var inte tillräckligt stringent. Eller så är det jag som inte spelar dataspel som inte bgerp samtalet som jag inte tyckte ägde rum.

Panelen om stora språkmodeller var mycket intressantare. 4 personer var med även i denna panel men diskussionen var mer fokuserad, samtalsledaren Karin W. Tikkanen verkade påläst och de medverkande Elin Pirttimaa Rosén, Linus Kollberg och en person till som var från Författarförbundet men inte var den som annonserats på punkten var rappare i tonen och anslaget. Det var ingen ídé med nån egen stor språkmodell på svenska och de hade ingen nytta av de stora språkmodellerna för att skriva eller översätta. Men däremot för research fast det fanns även andra bar verktyg så det var inte nödvändigt.. De var mer förtjusta i mindre specialiserads språkmodeller för särskilda ändamål som de menade var mer användbara. De var väldigt intressanta att lyssna till.

Judisk kultur i Sverige

Det mesta intressanta jag lyssnade på var ett samtal om antisemitism och antisionism i ett historiskt perspektiv med Ingrid Lomfors och Daniel Leviathan. Det hade fokus på den antisemtiska kampanje i Sovjetunionen som drog igång 1967 efter sexdagarskriget i Mellanöstern. Denna kampanj spred sig över hela östblocket såväl som mellanösterns arabiska länder och fick omfattande konsekvenser som dock är mycket dåligt kända. Det finns ingen forskning om detta alls.

Intressant var även Rebecka Thor-Katz och Daniel Pedersens samtal om Peter Weiss och Rannsakningen. Samtalet handlade i huvudsak om rättegångarna mot förbrytare under andra världskriget som ägde rum under 1960-talets början och dess konsekvenser eller icke-konsekvenser. Inte heller om detta verkade det finnas nån större forskning eller nån samlad information någon stans.

Mindre intressant var Johannes Rex innantilläsning om Martin Kragh. Det hade säkert varit intressant med en bättre föredragshållare men det blev värdelöst så som han gjorde det. Alla dessa tre programpunkter ägde rum i den monter som Judisk kultur i Sverige hade.

Några andra samtal

Dessutom lyssnade jag på ett samtal mellan  Elisabeth Hjorth och Joel Halldorf med rubriken Angrepp på högerkristendomen. Så mycket angrepp på högerkristendom var det inte . Men samtidigt var det inte helt ointressant. Men när jag sökte kontakt och samtal med Halldorf var han mycket arrogant på gränsen till ohyfsad och otrevlig.

På lunchen hade jag dessutom ett mycket trevligt och givande samtal med två män varav den ene var jude vasr föräldrar hade bott på Långgatorna på den tid min far växte upp där. Han hade själv vuxit upp i ett arbetarområde på Hisingen och hade egentligen ingen kontakt med andra judar men hade tips om intresanta judiska kulturevenemang.

PS. Bilden i toppen är ett konstverk av Frantisek Kupka.